· 

Dagarna går - Convid-19 består....

Vaknar på morgonen och ligger kvar i sängen med illamående och sjukdag från jobbet.

Då kommer plötsligt funderingar kring Convid-19 som drabbat världen så hårt.

 

Vad kunde gå så fel, kunde vi gjort något annorlunda, vem ska vi skylla på, när får vi vaccin. Så många frågor och funderingar som jag är säker på att inte bara jag har. 

 

MEN....nu kommer vi till det jag egentligen vill belysa.

Vad händer med våra äldre, ungdomar och ensamma människor under en tid som denna?

 

I början var det nog inte så svårt för de flesta då man trodde att det snart skulle vara över. Nu snart ett år senare - hur mår dessa grupper som blivit mer eller mindre tvingade att isolera sig i hemmen och tappat närheten till omvärlden.

 

Äldre människor - sitter i ensamheten i sina lägenheter, rädd att gå ut, oförmögen att besöka sin respektive hälft på sjukhus eller vårdhem. Barn och barnbarn håller sig undan av rädsla för att ha ihjäl sina gamla anhöriga.

 

Ungdomar - går till skolan med 20-30 elever i samma rum men på affärer och restauranger får bara fåtal vistas. I ärlighetens namn många gånger mindre samlingar samtidigt än i ett klassrum. När skolan är slut uppmanas barnen att hålla sig hemma och inte leka så mycket med vänner eller hälsa på hos någon. Speciellt inte farmor/farfar eller mormor/morfar. 

 

Redan ensamma - som inte har många vänner, sambo, fru eller barn faller mer och mer in i ensamheten. Nu kan man inte ens gå på dejt eller ut på restaurang, ja inte ens gymmet för den delen. Vart skall de träffa och komma i kontakt med någon, bara för att kunna byta några ord, bemötas av ett leende. Eller få en välbehövlig kram i dessa sjukdomens tid!

 

Många kanske inte reflekterar så mycket på det som händer omkring oss. Men en sak är säkert - världen är annorlunda nu än tidigare!

 

Nu om någonsin är det viktigt att inte vara självisk. Tänk lite extra utanför din egen lilla "bubbla". Var lite extra omtänksam när du ser någon på andra sidan gatan, nicka och ge ett leende även om du inte har en aning om vem personen är. Vänta inte med det där samtalet till dina föräldrar eller mor/far föräldrar. Plocka upp telefonen och RING!

Har du familj och barn, lägg bort telefoner och datorer (även om det är jobbigt) prata med varandra, spela ett gammaldags hederligt tärningsspel, ta på kläderna och gå ut i friska luften. Låt inte barnen bli mer och mer inbundna i sina mobiler och dataskärmar för att kunna fördriva tiden. 

 

Kom ihåg att det är i svåra tider som vänskap, kärlek, familjeliv med mera prövas. Men tar vi oss gemensamt igenom Convid-19 så står vi starkare och klokare kvar efteråt 

 

Som avslutning vill jag skicka en varm tanke till dem som förlorat någon nära anhörig eller vän i pandemin av Convid-19. 

 

Styrkekramar till er alla - håll avstånd - håll ut!